Portabelt - Ekolod.se                                            

Information om ekolod portabelt och de portabla ekolod som 24hbutiken.se saluför.

Hem

Hur ekolod fungerar

Fler portabla ekolod

 

 

 

 

Hur fungerar ett ekolod?

Samtlig information nedan är hämtad från www.Lowrance.se

Ordet Sonar som betyder ekolod står för Sound Navigation and Rangning.
Tekniken framtogs för att kunna hitta fiende ubåtar under andra världskriget. Ett ekolod består av en givare, mottagare, ekolodsgivare och en display.

Tekniken i ett ekolod lyder:

En elektrisk puls skickas från ekolodsgivaren som innan har omvandlat pulsen till en ljudvåg och sedan skickar ner denna ljudvåg i vattnet. När ljudvågen sedan träffar botten studsar ljudvågen tillbaka upp till ekolodet igen, som via mottagaren tar upp ljudet gör om det till en elektrisk puls igen och sedan sänder det till displayen. Eftersom hastigheten i vattnet är den samma (4800 fot i sekunden) Kan ekolodet lätt räkna ut hur djupt det är.

Frekvensen som används I Eagles ekolod är 200 kHz, vi gör också vissa ekolod som använder sig av 50 kHz. Inga av våra frekvenser går att höra, varken om människor eller fiskar, så du behöver inte vara rädd att skrämma fisken.

Som ovannämnt, skickar och tar ekolodet emot signaler, som den sidan ’’skriver’’ i displayen. Eftersom detta händer flera gånger i sekunden ritas det upp en linje i displayen, som vissar bottenkonturen. Ett eko kan studsa från alla objekt i vattnet mellan ytan och botten och visas i displayen. Eftersom ekolodet räknar tiden det tar innan ekot kommer tillbaka kan det presentera avståndet till fisk och botten.

Prestandautförande

Det är fyra faktorer för ett bra ekolod:

  • Kraftfull processor i givaren
  • Effektiv ekolodsgivare
  • Känslig mottgare
  • Högupplöst display

Vi kallar detta vårt ”prestandautförande”. Alla delar i detta systemet måste vara designade att kunna fungera ihop med varandra, oavsett väder och i alla temperaturer.

En kraftfull processor I ekolodet ökar chansen att du får ett bra och tydligt eko I retur på djupare vatten. Det gör också att du får finare detaljer, så som betesfisk och struktur.
Ekolodsgivaren ska inte bara kunna klara av ekolodets processor, den ska även kunna konvertera pulserna till ljudvågor. Dem ska också kunna upptäcka det allra minsta ekot från en liten betesfisk på djupt vatten.

Displayen måste ha hög upplösning (vertikala pixlar) och bra kontrast för att kunna visa alla detaljer i en klar bild.

Ekolodsgivaren

Ekolodsgivaren är ekolodets ‘’antenn’’ Den konverterar elektrisk energi från sändaren till högfrekvensljud. Ljudvågorna går igenom vattnet och studsar tillbaka från vilket objekt som helst i vattnet. Ner det returnerade ekot träffar ekolodsgivaren, konverteras det till en elektrisk puls igen.


Kristall

Det aktiva elementet i en givare är en konstgjord kristall (blyzircon eller barium titanit). Kemikalierna är mixade och sen gjuten i en form. Dessa former är sedan placerade i en ugn som värmer kemikalierna till en stenhård kristall. Sedan kyls de ner med en gång och en ledande beläggning appliceras på båda sidor av kristallen. Ledningar lödas fast i den här beläggningen så att kristallen ansluts med givarkabeln.

Formen på kristallen bestämmer både frekvens och konvinkel. På runda kristaller (används av de flesta ekoloden), bestämmer tjockleken frekvensen och diametern bestämmer konvinkeln eller spridningsvinkeln (se avsnittet om konvinklar). Som ett exempel kan nämnas att 192/200 kHz, och en 20 gradig konvinkel kristall är i det närmaste 25mm i diameter medan en 8 gradig kon fordrar en kristall som är omkring 50mm i diameter.

Det är alltså så här – ju större diameter en kristall har desto mindre konvinkel. Det är därför som en 20 gradig givare är mycket mindre än en 8 gradig givare på samma frekvens.

Modeller

Givare finns i flera former och storlekar. De flesta givare tillverkas i plast, men det finns även några för genomgående montering tillverkade av brons. Som beskrivits i föregående avsnitt bestämmer frekvensen och konvinkeln kristallens storlek. Därför bestäms givarens modell av storleken på kristallens storlek inuti givarhuset.

Det finns fyra olika modeller av givare som används idag. Genomgående, pottgivare, portabla, samt givare för akterspegelsmontering.

Genomgående givare

Monteras genom ett hål som borras i skrovet. Kännetecknande för de här givarna är att de har ett långt skaft som går genom hålet och hålls på plats med en stor mutter. Om skrovet är platt är detta den bästa installationen. Om givaren skall monteras på ena sidan av ett V-bottnat skrov måste det göras en strömlinjeformad bit av trä eller plast så att givaren blir vertikalt monterad. Genomgående givare brukar användas i båtar med inombordsmotorer, så att givaren kan monteras i framkant av rodret, propellern, eller axeln.

Inombordsgivare

Är fastsatt direkt mot skrovet i båtar gjorda av plast. Den utsända signalen transporteras och kommer tillbaka genom skrovet på båten – men på bekostnad av lite förlust på ekolodets prestanda. Viktigt är att skrovet måste vara gjort av plast för att man skall kunna montera en givare invändigt i båten. Försök inte att sätta den på insidan av ett aluminium, trä, eller stålskrov. Ljudet kan inte passera genom luft, så omdet är något trä, metall, eller någon skumförstärkning, måste detta avlägsnas från insidan av skrovet innan givaren installeras. En annan nackdel när det gäller pottgivare är att de inte går att justera in för bästa fiskbågar. Alltjämt om det är lite nackdelar med en pottgivare är även fördelarna många. För det första finns det ingen risk att den går av om man kör på en sten eller liknande eftersom den sitter på insidan avskrovet. Eftersom det inte finns något utskjutande i vattnet fungerar det bra i höga farter om det monteras där en ren strömning av vatten passerar över skrovet. Den kan heller inte bli nedsmutsad av beväxtlighet.

Portabel givare

Är som namnet antyder inte en permanent montering på båten. De här givarna använder en sugkopp för att hålla fast de mot skrovet. Vissa portabla givare kan också kopplas på skaftet av en elektrisk trollingmotor.

Akterspegelsgivare

Är installerade på båtens akterspegel, där ena halvan av givaren ligger över och andra halvan under skrovet. Av de fyra olika modellerna av givare är akterspegelsgivare den mest efterfrågade. En bra gjord akterspegelsgivare fungerar på de flesta typer av skrov (vissa problem med båtar med hög toppfart).

Fart och givare

För flera år sedan, när ekoloden för sportfiske togs fram, var de flesta fiskebåtar väldigt små och utrustade med utombordare. En stor utombordare på den tiden hade 50 hästkrafter. Vid samma tid var de flesta ekoloden portabla med möjligheten att flytta lätt från båt till båt. Detta var mycket viktigare än att det skulle klara höga farter. Allt efter kunskapen att bygga båtar växte ville fler och fler människor ha permanenta ekolod som fungerade även i höga farter. I samband med detta började det forskas om att få fram en givare som skulle klara alla farter. Kaviatition är ett stort hinder för att åstadkomma hög fartanvändning. Om det flyter en jämn ström av vatten omkring givaren, sänder givaren och tar emot signalerna helt normalt. Men om det däremot strömmar vatten oregelbundet bildas det turbulens i vattnet. När det kommer luft till separeras det från vattnet i form av bubblor. Detta kallas ”kaviatition”. Om dessa luftbubblor passerar framsidan på givaren ( delen på givaren som innehåller kristallen), visas det i form av störningar på bildskärmen. Som du förstår är det meningen att en givare skall arbeta i vatten, och inte i luften. Om luftbubblor passerar över framsidan på givaren reflekteras signalen av dessa tillbaka. Då blir det en störning. Eftersom luften är så nära givaren är reflexerna väldigt starka. Detta gör att det blir väldigt svårt att urskilja botten, strukturen och fisksignaler eftersom dessa blir väldigt svaga. Lösningen på detta problem är att tillverka givare med en aerodynamisk form som låter vattnet sugas runt själva givarhuset utan att orsaka turbulens. Hur som helst är det svårt beroende på att båtar har olika form och en givare passar inte alla båtar. Kraven på givare är höga och de måste uppfylla en mängd kriterier. Givarna måste vara enkla att montera på akterspegeln så att inte fler hål än nödvändigt behöver göras. De måste också kunna ”slå upp” utan att skadas om man kör på något. Den kombinerar högfartsdrift med enkel installation och kan även ”slå upp” om man kör på någonting i hög fart utan att skadas.

Kaviations problemet är inte begränsat till formen på givarmodellen. Många båtskrov skapar luftbubblor som sedan passerar över framsidan på akterspegelsgivaren.

Många aluminiumbåtar har detta problem, som beror på att nitarna skjuter ut i vattnet. Vid varje nit strömmar det luftbubblor bakom så fort båten rör sig, speciellt i höga farter. För att ordna de här problemen monteras framsidan på givaren under luftbubblornas strömning från skrovet. Det betyder att du måste montera givarens fäste så långt ner som möjligt på akterspegeln.

Utföranden

Signalvågornas svängningar mäts i freqvens, enhet kHz (kilohertz). Freqvens = antal svängningar / sek.

Den frekvens som används av Eagle ekolod är 50 kHz, 192 kHz och 200 kHz. Fastän de här frekvenserna ligger inom ett tonfrekvensområde är de ohörbara för både människor och fisk. (Du behöver inte oroa dig för att ekolodet skrämmer fisken - eftersom dom inte kan höra det.) Som nämnts tidigare kan ekolodet både sända och ta emot signaler, och sedan skrivs detta ekot ut på bildskärmen. Eftersom detta händer flera gånger per sekund, ritas en linje tvärs över bildskärmen som visar bottenekot.

Narrow Beam = Smal konvinkel, 12 grader. Wide Beam = Bred konvinkel, 20 grader.För mer information om ekolodsgivare och dess funktioner se: Givar Guide.

Hastighet för givaren

Placering av givaren är ett att de viktigaste momenten. Om givaren är placerad i linje med hur vattnet passerar skrovet och vattnet runt givaren inte skummas utav propellrar eller liknande är den korrekt placerad.

Skapas det mycket turbulens runt givaren bildas det samtidigt mycket luft och detta kommer då slå ut ljudvågorna. Det medför att ekolodet inte fungerar.

Lösningen för detta problem är att placera givaren så att vattnet kan glida förbi utan att skapa turbulens.

Konvinkel
Givaren koncentrerar ljudvågen till en stråle. När en puls av ljudvågor går från givaren täcker det en vidare vinkel ju djupare det går. Om det ritas ner på ett grafiskt papper finner du att det skapas en kon formad som ett mönster, därav termen konvinkel. Ljudvågen är starkast längs centrumlinjen eller axeln av konen och avtar gradvis när den rör sig ifrån centrum. Mätmetoden för givarens konvinkel är att effekten mäts först i centrum av axeln på konen och jämförs sedan med effekten som rör sig från centrum. När effekten har halverats (eller -3db i elektroniska termer), mäts vinkeln från centrumaxeln. Den totala vinkeln från -3db punkten på ena sidan av axeln till -3db punkten på den andra sidan av axeln kallas konvinkel. -3db är standard för den elektroniska industrin och den mesta tillverkningen mäts på detta sättet vad gäller konvinklar, men några få använder -10db punkten där effekten är 1/10 av centrumaxelns kraft. Ingenting är annorlunda i givarens prestanda, utan enbart systemet för mätningarna har ändrats. Exempel, en givare som har en 8 graders konvinkel på –3db har en 16 graders konvinkel på –10db och en givare som har en 20 graders konvinkel på –3db har en 60 graders konvinkel på –10db.

Vatten och bottenförhållanden
I vilken typ av vatten som du använder ekolodet i har väldigt stor betydelse för ekolodets prestanda. Ljudvågor går lätt igenom i klart sötvatten, som de flesta inlandssjöar.

I saltvatten däremot tas ljudvågorna upp och reflekteras av objekt i vattnet. Högre frekvenser är mest mottagliga för den här spridningen av ljudvågor och kan inte tränga igenom saltvatten lika bra som lägre frekvenser. Delar av problemen med saltvatten är att det är en mycket dynamisk miljö. Vind, strömmar och temperaturskikt blandar vattnet konstant. Vågrörelser skapar och mixar luftbubblor i vattnet nära ytan, vilket stör ekolodssignalen, det kallas ytklutter. Mikroorganismer som alger och plankton, stör och absorberar ekolodssignalen. Mineraler och salter flyter omkring och gör samma sak. I sötvatten förekommer det också vind, strömmar, och mikroorganismer som påverkar ekolodssignalen – men inte i lika stor omfattning som i saltvatten.

Lera, sand, och vegetation på botten tas upp och påverkar ekolodssignalen, och reducerar styrkan på det mottagna ekot. Stenar, skifferlera, korall och andra hårda objekt reflekterar ekolodssignalen. Du kan tydligt se skillnaden på din bildskärm. En mjuk botten som lera visar en tunn linje rätt över hela skärmen. En hård botten som t ex består av stenar eller berg visar en bred linje på bildskärmen.

Mjuk botten| Hård botten
Du kan jämföra ekolodet med att använda en ficklampa i ett mörkt rum. Flytta omkring ljuset i rummet, och du ser hur lätt det reflekterar från vita väggar och belyser hårda föremål. Flytta ljuset till ett mörkt golv, eller en mörk grov matta och du ser hur lite ljus som återvänder, eftersom den mörka färgen absorberar ljuset, och den ojämna ytan påverkar det för att återvända till ögonen. Tillsätt lite rök i rummet (vilket barn inte skall prova hemma!), så ser du skillnaden ännu tydligare. Röken kan jämställas med saltvattnets effekt på ekolodssignalen.

Vattentemperatur och ytskikt.

Vattentemperaturen har en viktig inverkan på livligheten hos all fisk. Fiskar är kallblodiga och kropparna har alltid samma temperatur som vattnet runtomkring.

Under vintern när vattnet är kallare minskar fiskens ämnesomsättning. Vid denna tiden behöver de bara en fjärdedel av maten som de konsumerar under sommaren. De flesta fiskarna lägger inte rom om inte vattentemperatauren är inom rimliga gränser. Många av våra ekolod kan visa ytvattentemperaturen via en inkopplad sensor, vilket underlättar för oss att se temperaturer där olika fiskarter trivs. Som exempel kan vi ta en öring som inte överlever i strömmar som är för varma.

Några fiskar har större temperaturtolerans än andra, men var och en har ett säkerhetsområde som de försöker att stanna inom. Fisk som står i stim på djupare vatten, uppehåller sig på ett djup som håller denna temperaturnivå. Vi förmodar att det är som behagligast här.
Temperaturen i en sjö är sällan densamma från vattenytan ner till botten. Vanligtvis är det ett varmare och ett kallare vattenskikt. Där dessa skikt möts kallas för temperaturskikt (språngskikt). Djupet och tjockleken på temperaturskikten kan variera i takt med säsongen eller tiden på dygnet. I djupa sjöar brukar det vara två eller fler temperaturskikt. Detta är väldigt viktigt att veta därför att många fiskarter leker alldeles ovanför eller strax under temperaturskikten. Många gånger befinner sig bytesfisken alldeles i eller strax ovanför ett temperaturskikt och större fiskar befinner sig många gånger i dess närhet i jakten på föda. På ett Eagle ekolod kan man se den här skillnaden i temperaturer. Ju större temperaturskillnad det är, desto tjockare blir temperaturskiktet


Handhavande

När du har startat din båt, kör du till en skyddad vik och stannar. Låt motorn vara på. Ta med dig en vän som kan manövrera båten under tiden du lär dig att använda ekolodet. Tryck på ONknappen och driv omkring sakta i viken. Du ser förmodligen en skärm som liknar den här under. Den streckade linjen i överkant av skärmen föreställer ytan. Botten visas i nederkant av bildskärmen. Det aktuella vattendjupet 33.9 ft (10.3 m) visas uppe i vänstra hörnet av skärmen. Djupområdet i det här exemplet är inställt på mellan 0 och 12m. När ekolodet är inställt på automatik justeras djupskalan automatiskt för att visa bottensignalen på bildskärmen.

Fish-Symbol I.D.™

Fisk symbol ID

Varje Eagle ekolod erbjuder möjligheten att presentera mottagna ekon från fiskar som fisksymboler. Fish ID funktionen identifierar ekon som har speciella fiskliknande egenskaper.

Datorn i ekolodet analyserar alla ekon och eliminerar ytkluttret och temperaturskikt.

I de flesta fall är de mottagna ekon som visas fisk. Fish ID funktionen visar fisksymboler på skärmen istället för vanlig ekopresentation. Det finns tre storlekar på fisksymbolerna:

små, mellan, och stora. Detta ger dig möjlighet att se den ungefärliga storleksskillnaden på de mottagna ekona. Med andra ord, när en liten symbol visas tror datorn att det mottagna ekot är en liten fisk. Dessa symboler visar den relativa storleken på ekot. Med andra ord visar funktionen små fisksymboler när datorn tror att det är en liten fisk och stora när den tror att det är en stor fisk. Datorn är sofistikerad, men den kan givetvis visa fel. Datorn kan inte skilja mellan sjunkna trädstammar, maneter, luftbubblor etc. Prova och bekanta dig med FISH ID funktionen så att du lär dig den. Fish ID funktionen kan inte användas i manuellt läge. Om du stänger av automatik-läget kommer Fish ID också att stängas av.

ASP (Advanced Signal Processing) = Avancerad Signal Behandling

ASP är en annan exklusiv Eagle funktion som kan beskrivas som ett inbyggt filter vilken känner av båtens fart, rörelser, vattenkvalitet och andra störningar. Denna funktion ger dig bästa möjliga bildpresentation under de flesta förhållanden. ASP sätter känsligheten så högt som det möjligt för att ändå bibehålla bilden fri från störningar. Den justerar automatiskt känsligheten och bortfiltreringen av störningar. Funktionen kan stängas av och på och fungerar i både automatisktsom i manuellt läge. Tack vare ASP-funktionen kan du spendera mindre tid till att göra justeringar på ekolodet, och istället lägga den tiden på att fiska.

Känslighet

Menyn för känsligheten (SENS) ger dig möjlighet att kontrollera ekolodets förmåga att registrera ekon. En låg känslighetsnivå utesluter mycket av botteninformationen, fiskekon och andra detaljer. En hög känslighet ger dig mycket detaljerad information, men det kan också ge dig oönskade signaler såsom störningar mm. En bra känslighetsnivå har uppnåtts då du ser en skarp solid bottenkurva med grålinje och något ytklutter. När du använder ekolodet i automatikläget justeras bilden automatiskt för att bibehålla en solid bottensignal, och du har möjlighet att se fisk och andra detaljer lättare. När du justerar känsligheten upp eller ner påverkar du även de normala inställningarna som ekolodet automatiskt själv skulle välja. Med ASP gör man det möjligt att i automatikläget få upp känslighetsnivån som passar till 95% av alla situationer, så därför rekommenderas att alltid använda den normala inställningen först. Men, du kan givetvis ändra inställningarna i vissa situationer där du garanterat kan påverka känsligheten. Du kan också stänga av den automatiska känslighetsinställningen för specialanvändning. För att riktigt ordentligt kunna justera känsligheten så länge ekolodet är i det manuella läget, måste man först ändra skala till det dubbla avståndet. För att ta ett exempel säger vi att skalan är 0-12m, ändra det till 0-24m eller 0-30m. Nu ökar känsligheten så ett andra botteneko framträder, två gånger djupet av den aktuella bottensignalen. Det här ”andra ekot ” framkallas av att ekot återvänder från botten och reflekteras av vattenytan, och gör en tur ner till botten igen för att slutligen återvända. Eftersom det tar två gånger så lång tid för detta ekot att göra två vändor ner till botten och tillbaka, visar det två gånger djupet till den aktuella botten. Nu ändras skalan tillbaka till originalskalan. Du ser nu mer ekon på bildskärmen. Om det är för mycket störningar på skärmen, kan du sänka känsligheten ett eller två steg.


Grålinje

Grålinjen ger dig möjlighet att särskilja mellan svaga och starka ekon. Grålinjen ”målar” grå färg på mottagna ekon som är starkare än en viss förinställd nivå. Funktionen ger dig möjlighet att avgöra om det är hård eller mjuk botten, separera stora fiskar från små, separera stenar och trädstammar från botten. T ex. en mjuk lerig botten återger en svagare signal vilket presenterar väldigt lite eller ingen grålinje alls. En hård botten återger en stark signal som återger en kraftig grålinje. Om du ser två ekon av samma storlek i bilden, den ena med grålinje och den andra utan, då är ekot med grålinjen det starkaste. Detta hjälper dig att särskilja fisk från bottenstrukturen eller större fisk från mindre. Grålinjen är inställbar, eftersom funktionen särskiljer mellan starka och svaga ekon kan ändringen kräva en annan inställning på känsligheten.

Zoom

Du kan se fiskbågar när du ställt in ekolodet på en 0-18m skala, men det är mycket lättare att se bågarna när du använder dig av zoom funktionen som förstorar upp alla ekon på bildskärmen. Sätt på zoomfunktionen och du får en skärmbild som liknar den till höger. Skalan är 2.5-11.5m (8-38 ft), 9 meters zoom.

Som du kan se har alla detaljer förstorats, inklusive bottenkonturen.

Fiskbågar (A & B) är mycket lättare att upptäcka, och den viktiga strukturen (C) nära botten är uppförstorad. Det visar också hur småfisk simmar strax under ytkluttret (D). Ovanstående steg är allt som krävs för att du manuellt skall kunna justera ditt ekolod för optimal bild. När du har lärt dig ditt ekolod ännu bättre kan du justera känslig heten rätt från början utan att kontinuerligt behöva ändra inställningen.

Fiskbågar
En av de mest återkommande frågorna är ” Hur kan jag få fram fiskbågar på bildskärmen?” Det är ganska enkelt, men det krävs kännedom om detaljerna, och då inte bara på vilket sätt du gör justeringarna på lodet, utan även om hela ekolodsinstallationen. Det hjälper också att titta på avsnittet nedanför om fiskbågar.

Det förklarar hur du får fiskbågarna att synas på din bildskärm



Bildskärmsupplösning

Det antal vertikala pixels som skärmen är kapabel att visa kallas för bildskärmsupplösning. Ju fler vertikala pixels på ekolodsskärmen, desto lättare är det att få fram fiskbågarna. Det här spelar en viktig roll för ekolodets kapacitet att visa fiskbågar. Bilderna nedanför tabellen som visar pixelshöjd på olika områden visar två ekolodsskärmar med olika upplösning på skärmen (antalet pixels) ner till 15m djup.

PIXEL Höjd PIXEL Höjd
100 VERTICAL PIXEL Skärm 240 VERTICAL PIXEL Skärm
Område PIXEL Höjd Område PIXEL Höjd
0-3 M 3,1 CM 0-3 M 1,3 CM
0-6 M 6,1 CM 0-6 M 2,5 CM
0-9 M 9,1 CM 0-9 M 3,8 CM
0-12 M 12,2 CM 0-12 M 5,1 CM
0-15 M 15,2 CM 0-15 M 6,3 CM

Som du kan se representerar en pixels en större volym av vatten i enheten i 0-15m området än den gör i 0-3m området. Om ett ekolod exempelvis har 100 vertikala pixels motsvarar varje pixels ett djup av 30.5 cm i ett område på 0-30m. En fisk måste vara ganska stor för att visas som en fiskbåge i detta området. Hur som helst, om du zoomar in området exempelvis mellan 24-33m, motsvarar varje pixels nu 9.1 cm.

Nu ser du förmodligen samma fisk presenteras som en fiskbåge på bildskärmen tack vare zoom effekten. Storleken på fiskbågarna beror på storleken av fiskarna – en liten fisk presenteras som en liten båge, och en större fisk ger dig också en större fiskbåge, och så vidare. Om du använder ett ekolod med få vertikala pixels (dålig upplösning) i mycket grunda vatten, kommer en fisk som står längs botten att framträda som en rak linje separerad från botten. Detta är därför att det är en begränsad rad av punkter på det djupet. När du befinner dig i djupare vatten (där fiskekona visas en längre period när du färdas med båten) och zoomar in bildskärmen omkring botten, ser du både fiskbågar och bottenstruktur. Detta på grund av att du har tillgång till ett reducerat antal pixels på ett större område.

100 pixels 240 pixels

Ovanför till höger visar vi en sektion av en 240 pixels skärm. Bilden till vänster är en simulerad version av samma bild, men med bara 100 vertikala pixels. Som du kan se, har bilden till höger mycket bättre definition än bilden till vänster.

Du kan se fiskbågar mycket lättare på en bildskärm med 240 pixels.

Bildhastighet

Bildhastigheten kan också påverka typen av fiskbågar som visas på bildskärmen. Ju snabbare bildhastighet, desto mer pixels aktiveras när fisken passerar genom den utsända signalen. Detta hjälper bildskärmen att bättre och lättare presentera fiskbågar. Hur som helst kan bildhastigheten ställas upp riktigt högt och detta sträcker ut fiskbågarna rejält. Experimentera med bildhastigheten, och se vad som fungerar bäst för dig.

Givar Installation

Om du fortfarande inte får fram bra fiskbågar på bildskärmen kan det bero på att det är givaren som inte är riktigt monterad. Om givaren är monterad på akterspegeln, skall du justera den tills givarens sändande yta pekar rätt ner när båten ligger i vattnet. Om den är vinklad framträder inte bågen ordentligt på skärmen. Om fiskbågen bara blir halv är framkanten på givaren för hög och måste sänkas ner. Om bara den bakre halvan på fiskbågarna framträder är spetsen på givaren vinklad för lågt och måste lyftas upp.

Översikt Fiskbågar

1. Känslighet

Automatikläge med ASP (Advanced Signal Processing) aktiverad ger dig korrekta inställningar av känsligheten, men om det är nödvändigt kan känsligheten ökas.

2. Måldjup

Djupet till fisken kan fastställas om fisken framträder som en båge på bildskärmen. Om fisken befinner sig på grundare vatten är inte fisken inom konvinkeln särskilt länge, vilket gör det svårare att visa fiskbågar. Det är helt enkelt så att ju djupare fisken befinner sig desto lättare är det få fram fiskbågarna i bildskärmen.

3. Båtfart

Båtens motor skall vara i drivning på tomgång eller strax intill. Experimentera med din båt för att hitta det rätta gaspådraget för att få fram de bästa fiskbågarna på bildskärmen. Vanligtvis fungerar en låg trollingfart bäst.

4. Bildhastighet

Använd åtminstone 75% bildhastighet eller högre

5. Zoomnivåer

Om du ser ekon så kan det möjligtvis vara fisk som du ser, men blir det inga fiskbågar skall du zooma in detta område. Använd zoomfunktionen som effektivt ökar upp bildskärmens upplösning.

Slutligen skall du notera detta om fiskbågar

Mycket små fiskar har svårt att framträda som fiskbågar överhuvudtaget. Detta beror på att vattenkvaliteten såväl som mycket ytklutter eller temperaturskikt är så besvärande att känsligheten ibland inte kan ställas tillräckligt högt för att få fram fiskbågarna. Bäst resultat uppnår du genom att ställa upp känsligheten så högt som möjligt utan att erhålla mycket störningar på bildskärmen. I djupare vatten fungerar denna metod mycket bra för att fiskbågarna skall framträda på skärmen.

Ett stim av fisk kan framträda som många olika formationer eller skepnader, och detta beror på hur stort stimmet är som är inom givarens konvinkel. I grunda vatten kan några fiskar som simmar tätt ihop likna block som är staplade i ej synbara storlekar. I djupare vatten kan varje enskild fisk visas som en fiskbåge alltefter dess storlek.

Varför Fiskbågar

Anledningen till att en fisk visas i form av en båge beror på förhållandet mellan fisken och ekolods signalen. Bågformen skapas när signalen passerar över fisken. När fisken kommer in i det yttre området för konvinkeln kommer en pixel att aktiveras i bildskärmen. När fisken kommer in i centrum av konvinkeln minskar avståndet till fisken och första halvan av fiskbågen är formad. Här är alltså det kortaste avståndet till fisken och eftersom fisken befinner sig närmare båten är signalen starkare och fiskbågen alltså tjockare. När båten passerar över fisken ökar avståndet och pixelsen presenteras fortlöpande allt djupare tills konvinkeln passerar över hela fisken. Om inte fisken passerar direkt genom centrum av konen blir inte fiskbågen så väldefinierad, det kan då t.ex. bara vara i sin halva skepnad.Eftersom fisken inte befinner sig inom området för konvinkeln särskilt länge är det inte många ekon som presenteras i bildskärmen, och dom ekon som verkligen presenteras är svaga. Det här är en av anledningarna till att det är mycket svårare att visa fiskbågar i grundare vatten än i djupa. Konvinkeln blir då alltså för smal för att fiskbågarna skall kunna skapas. Kom ihåg att det måste vara rörelse mellan båt och fisk för att bilda fiskbågar. Vanligtvis skall detta vara en låg trollingfart. Om båten ligger still bildas heller inga fiskbågar, då bildas det horisontella linjer istället